Klockan 22.16 den 28 september 2019 fick jag världens chock.
Jag fullständigt bröt ihop! Jag grät. Hejdlöst, som ett litet ynka barn.
Jag hade funnit platserna för berättelserna i Snorre Sturlassons Edda!
Alla runtom vulkanerna i Häglinge, Skåne.
Vulkanerna har under de senaste fyra åren upptagit hela min tid - alla fridagar och all dötid när jag långpendlar till jobb i Köpenhamn.
Det har inte bara varit att kämpa till sig den geologiska historian som i sig är nog så intressant, utan också all kulturhistoria och fornminnen runtom vulkanerna.
Vi har vanliga stenmurar, odlingsrösen, gravrösen, linbastuar, murstockar, brunnar, stenlador basaltvägar, stensträngar, gränsstenar, hålvägar, grophus, fornborgar och t.o.m. en kyrka med byggstenar av basalt och/eller i vulkanernas omedelbara närhet.
Namnen på vulkanerna runtom Häglinge. Det är många vackra namn: Spragebjär, Sedebjär, Örnabjär, Lönnebjär, Göbnehall, Ballran, Spratslehus, Stora Höjern och Snababjär. Men även platser som inte är vulkaner som - Lyngve, Amsvartner, Skrymer, Handskehus, Kattestenen, Gjöll och Tvite, Vimur och själva Häglinge! häg i Häglinge har jag mycket god koll på vad och varför det heter så - Ortsnamnsregistrets förslag är helt fel enligt mig!
Funderat mycket på både vad dom betyder och hur gamla namnen är.
Namn som Bastubacken, där det ligger en linbastu, är ju inte äldre än 1700-tal tex. och bastu säger sig självt, men hur är det med dom andra?
Vad betyder göbne? Jo, det visade sig vara relativt lätt att hitta i ordnet.dk - att forma något med handen ungefär. Och dessutom säger det på samma tidpunkt att namnet är äldre än 1645. Tittar man sedan på hur Göbnehall ser ut i profil, så är inte tanken långt borta att en jätte måste lagt sin hand just där.
Samma första känsla var det med Spragebjär, men då främst pga de två basaltblocken som liknar hovar. Ordet sprage gick jag dock bet på väldigt länge. Men för över två år sedan skrev jag att det m å s t e ha funnits en berättelse om en jättes häst på Spragebjär, men tyvärr numera förlorad. Och det hade jag gudskelov helt fel på också!
Ballran fick jag hjälp av en medlem i gruppen att det hade med högt ljud att göra och att ljudet kom från att en dansbana en gång i tiden låg uppe på toppen. Både rätt och fel - visade det sig vara.
Sedebjär trodde jag betydde säte som i sätesgård - också lite fel av mig.
Lönnebjär köpte jag rakt av att det betydde trädet lönn, men samtidigt konfunderad - finns ju inte en endaste lönn på Lönnebjär!
Snababjär - snaba betyder något som är trekantigt. Och som jag letat efter trekantiga åkrar och ägor i SGUs eminenta Geokartan just där, men alas - intet!
Örnabjär hette länge Truedabacke för mig, men samtidigt - jag var helt övertygad om att just Truedabacke helt enkelt bara MÅSTE ha ett äldre namn med det absolut, minst sagt, imponerande basaltblocket där. Truedabacke är ju ett namn av ägarna till marken Truedsson/Troedsson. När vi eller rättare sagt Catharina fann namnet Örnabjär föll pusselbitarna på plats.
Nåväl.
Hovarna på Spragebjär gnagde och irriterade. De tillsammans med namn på vulkanerna som Hästhallarna Djuraliden Ullsbjär och Gellebjär (mer om detta namn senare) gjorde att jag tänkte - måste ha reda på mer om djuren i nordisk mytologi. Köpte en e-bok som heter exakt så.
Såg direkt att Eddan citerades friskt. Liksom genomsyrade hela dén boken. Helt självklart och okej tyckte jag - lyfte inte ett ögonbryn. Men så SVOR jag till - HÖGT!!
"VAD I HELVETE!!?"
Jag fortsatte att läsa, men med uppspärrade ögon. Skärrad! Svär till igen och lika högt! Slänger e-boken åt sidan. In på nätet. Hittar Eddan som e-bok. Och på två minuter har jag den i mobilen.
Bläddrar raskt fram till berättelsen om hovarna - Svadilfare och Loke som sto. Börjar läsa. Och då - mitt under läsningen brister det.
Går in i chock. Gråter som ett tröstlöst barn. Och gråten bara fortsätter. Och fortsätter.
Jag satt som om jag var insvept i en stor svart filt isolerad från omvärlden - hade en bomb exploderat två meter ifrån, hade jag inte märkt det.
Sansar mig. Tar upp mobilen och tittar på mina bilder från Spragebjär. Tittar först på gränsstenen i muren där. Får en chock igen. Vad jag själv inte tidigare sett var att blocket, som i övrigt består av små basaltpelare, har två ögon! Två större basaltpelare perfekt placerade som ögon. Jag svär till igen - HELVETE! Gråter. Utbrister stilla - Men va' fa-an??
Så började jag skumläsa så fort jag bara kan. Bläddrar fram och tillbaka. Stressad. Ivrig. Läser. Svär till ibland. Vulkan efter vulkan. Block efter block. Läser om Thialfe och Röskvas vandring med Tor och Loke och deras övernattning i ett hus med en tillbyggnad - och jätten Skrymer säger - "Vad gör ni i min handske?" Men herregud!? Handskehus - där har jag ju varit!!
Sliter upp Geokartan. Söker upp Handskehus (och Snapphaneberget). Ställer in Geokartan på höjdskugga. Handskehus har en tumme och Snapphaneberget, dvs Skrymer, har en arm. En arm som sträcker sIg efter sin handske. Armen hade jag sett och undrat över. Så tydlig i naturen. Jag dog.
Hur många nervsammanbrott på én och samma dag??
Var kan Eddan finnas?? Jag säger Skåne. Varför?
Under Fimbulvintern var det ett helvete - natthimlen var helt svart och dagarna svala. Solen värmde inte och både månen och stjärnorna var helt väck.
Fortsättning följer...
